Riktiga vänner

Jag har funderat på en sak under många år. För mig är det viktigare att ha några nära vänner än att ha flera dussin så kallade "vänner". Jag vet att det är väldigt olika vad man trivs med men jag har valt att ha ett fåtal vänner som jag känner väl och inte behöver träffa varje vecka. Vi liksom vet var vi har varandra oavsett vad som händer i livet just nu.

Ofta läser man i tidningen om kändisar som har svårt att veta vilka som är deras riktiga vänner. Är de bara vänner för att den ena är kändis eller är det riktig vänskap? Jag har också funderat kring den här frågan. Jag har/har haft vänner som när det verkligen gäller inte bryr sig/engagerar sig. Detta var ingenting som jag funderade så mycket kring när jag växte upp. Det var först när jag var med i en olycka för ett antal år sedan som det blev väldigt tydligt. Helt plötsligt var det kristallklart vilka som var mina riktiga vänner och vilka som bara var fejk. Från den punkten har jag börjat sålla bland mina vänner. Jag tänker inte engagera mig i människor som inte ger något tillbaka. Några av dessa människor finns fortfarande kvar i mitt liv men de räknas inte längre bland mina vänner utan mer som mina bekanta.

I onsdags efter operationen var det jättetydligt igen. Vilka var det som hörde av sig tror ni? Jo de som är mina riktiga vänner. Övriga sk vänner har ännu inte givit ett ljud ifrån sig. Hur svårt kan det vara ibland att höra av sig? Det räcker med ett sms, mail, telefonsamtal. Jag begär inte mer utan bara gesten att visa att man bryr sig.

Detta blev ett väldigt djupt inlägg :) och det här är något som jag funderat mycket kring för några år sedan. Nu för tiden bryr jag mig inte lika mycket. Jag är trygg med de nära vännerna jag har. Jag vet vilka det är och jag är glad att ni finns i mitt liv.